Indigeneity, Language and Authenticity

daalhkadahken daalhkesh

daelie datne daalhkadahken
daalhkesh

abbrie jah átjájuakssa
mijjan álmiene

eadnái eatnamii

álo

ábiid
áŋgirušši

änj vil
jägge ja jávrregadde

duodajn

almma

varrás
váre várjjeliddje

you’re the one to
cure our climate now

you’re the rain
and each
heavenly promise

to our mother, this planet of ours

you’ll always be

the one who protects the boundless oceans

and yet still
quagmires in bloom, these lakes

truly

undoubtedly

indeed

the last and first one to stand up for
our mountains

deadlines like wildfires

i live by deadlines
drawn like fire across the palm of my hand.

and each stitch is charcoal
and each song has already been sung before

but time is a circle
there is no beginning
there was never an end

so i kiss each wasted moment like a new lover
burning myself from within.

beallohke

Båetieh mov bealloeaaltoe,
mov låemties lijniegaalloe,
båetieh hov gïjrine
dov raantentjöörvine

Biejvie datnine jårra
goh vuemijste veeride
rööpses miesieb
jiemiestadth jieliemasse joejkesth.

Come to me, my little reindeer cow,
the one adorned with a silver bell,
the one chosen to lead the herd;
my tame little reindeer,
your head is as white as had it been wrapped
with a fine shawl of newly spun silk,
Come, and bring forth spring,
resting patiently in your branch-shaped antlers

The sun dances with you,
as you, yoiking,
bring your unborn calf into this life,
on an endless journey
from the forests to the mountains

sïlpine

Image may contain: shoes

sïlpe vaarjele,
datnem vaarjele
vaarjele datnem
sïlpine datnem vaarjelem

dov ealoem joejkem
dov maadtoem
dov tjahkh
jah doedterh

dov ealoem badth joejkem
dov johkh
dov pluevieh
jah skåajjh

dejtie sïlpine vaarjelem
sïlpine vaarjelem
sïlpine ealoen bïjre
datnem vaarjelem

Silver skyddar,
dig skyddar silvret
silvret skyddar dig –
med silver skyddar jag dig

jag jojkar din renhjord,
de marker som fött dig
dina höga fjäll,
din vidsträckta tundra

ja, din renhjord jojkar jag
dina bäckar
dina myrmarker
och skogar

med silver skyddar jag dem,
som silver skyddar jag dem,
med silver, som silver, runt renhjorden
skyddar jag dig

Tant Bessie och breven

No photo description available.

Jag vet inte vem hon var egentligen. Hon som föddes som Beata men dog som tant Bessie. Inte heller har jag någon aning om vem syster Bertha på Stora Berget var. Jag känner dem bara genom det decennium av brev, skrivna på svenska, dränkt i migrantens engelska, som en gång föll ut ur en gammal atlas jag köpte på ett antikvarium i Kiel för snart 12 år sedan.

Hur Bessie i förtäckta ordalag talade om hemlöshet, övergrepp och vandringar från New York till Denver.

Vedermödor.

Det som inte kunde nämnas på papper.

Och så John, förstås, änkemannen som hon förälskade sig i till slut och sedan gifte sig med. Två ungdomar med nedtyngda axlar, vigda av en svensk präst.

Två öden sammanförda på hemlandets språk på främmande mark.

Hon, som alltför tidigt förlorat sin förste make till skogen; han, vars första kärlek dött i spanska sjukan veckor efter resan över Atlanten.