Indigeneity, Language and Authenticity

Home » 2015 » May

Monthly Archives: May 2015

Advertisements

“Lappjäveln borde hålla käften”

Nedanstående krönika publicerades i Vasaplan, nummer 23, 2015. Jag hade själv döpt krönikan till “Dekolonisera mera!”, men den ansvarige utgivaren valde att ändra titeln. Följande fotocollage av Katarina Pirak Sikku publicerades bredvid min text.

imagegen

Jag vill visa att dåtid existerar. Det är så lätt att distansera sig till svartvita bilder. De svartvita bilderna har en historia som existerar idag. — Katarina Pirak Sikku

“Lappjäveln borde hålla käften”

Dagens svenskar förstår sällan sin egen roll i den koloniala vithetsmaktordning som genomsyrar samhället. Detta trots att världens första rasbiologiska institut var svenskt och våra 100-kronorssedlar pryds av Linné, som med hjälp av sin indelning av mänskligheten i olika över- och underlägsna raser kan ses som rasismens vetenskapliga fader.

Det är inte för inte som uttrycket ”etnisk svensk” har kommit att bli ett exkluderande kodord för en speciell typ av vit nordeuropé. Men samen och de övriga nationella minoriteterna hör inte dit – samtidigt som familjer från utomeuropeiska samhällen som bott i landet sedan tidigt 50-tal blir benämnda som andra och tredje generationens invandrare.

Ett av problemen är att det i nuläget saknas ett faktiskt utrymme för en dekolonial debatt i Sverige, det vill säga en debatt om koloniala strukturers påverkan på samhället och hur dessa kan motverkas. Det är föga förvånande då begreppet svensk kolonialism än idag ses som minerad mark, och det finns en stark vilja hos svensken att bevara en naiv syn på Sverige som ett alltigenom perfekt samhälle för att på så sätt inte behöva kännas vid de mörkare delarna av landets historia.

Genom att välja att inte se skillnader, har Sverige effektivt lyckats framställa sig själv som tolerant. Men det stämmer föga med verkligheten. Samiska diskussioner om dekolonisering i förhållande till markrättigheter och arbetet med att stärka de samiska språken misstolkas därför ofta som separatism, snarare än en självklar önskan om respekt för varje människas okränkbara rätt till sin etnicitet och kultur.

”Ni samer bara gnäller”, heter det ju som bekant.

På samma sätt blir samiska artister som lyfter frågor om rättigheter i sin konst och musik konsekvent betecknade som arga aktivister – men när kampen för rätten till sin kultur tolkas som aggressivitet är det svårt att överhuvudtaget diskutera samiskhet med majoriteten. Min samiska förståelse av Sápmi som mångfacetterat och oändligt rikt omtolkas alltför lätt av majoriteten till någonting svartvitt. Vi är den avpolitiserade färgklicken på det svenska köksbordet, eller lappjäveln som borde hålla käften; i dagens Sverige finns det sällan plats för en förståelse av samiskhet som någonting bredare än så.

Som same stöter jag ofta på olika former av vardagsrasism som sakta men säkert tär på det samiska psyket. Idag kämpar samiska ungdomar mot en självmordsepidemi. Känslan av att ständigt behöva försvara och förklara sin kultur för en oförstående majoritet, är de flesta samer väl bekant med.

Vi samer är i starkt behov av att dekolonisera vårt land för att på så sätt kunna bearbeta och behandla det trauma som förlusten av våra språk, traditioner och marker har lett till. Men så länge som Sverige förväntar sig att varje same skall fungera som informatör om det samiska, snarare än att själv ta reda på mer fakta om landets urfolk, och man hellre stödjer kampen mot kolonialism utomlands än på hemmaplan så kommer vi inte att komma någonstans.

Det behövs fysiska platser i Sverige där det samiska får vara normen, varken bättre eller sämre än någon annan – utan fysiska arenor är vi för lätta att glömma bort.

Advertisements

Erik Helmersson och de fria renarna

Erik Helmersson orerar i DN om ACE, och lyckas med en synnerligen dåligt skriven ledare visa alldeles utmärkt på hur den svenska kolonialpolitiken gentemot det samiska territoriet ännu frodas.

Det i sig ska väl inte ses som en bravur från Eriks sida, han är duktig på att skriva ledare där han ifrågasätter allt ifrån rasism, till renskötares rätt att skydda sina hjordar mot rovdjur, men ibland måste man ändå ta sig för pannan åt det faktum att han lyckats få ett välbetalt journalistjobb på en av Sveriges största tidningar.

“Tänk på de vilda djuren, säger vi, inte minst på den fria, stolta renen som om våren är synnerligt känslig”, säger han, så där ironiskt så vi alla ska förstå vilka gnällspikar vi är som ifrågasätter stridsövningarna över Saepmie. Inte med ett ord nämner han att dessa fria, stolta renar motsvarar hundratals samers bankkonton, och att den stress som dessa lågt flygande stridsplan skapar leder till missfall och död bland hjordarna, vilket i sin tur har stora ekonomiska såväl som psykologiska följder för renskötarna runt om i landet.

Inte heller nämner Erik faktumet att Sverige enligt internationell lag är skyldig att konsultera med sitt urfolk – så kallad free and prior consent – innan man genomför aktioner som har stor inverkan på marker, renskötsel och samisk kultur, men detta i sig är föga förvånande då det samiska i stor-Sverige är reducerat till någonting exotiskt men samtidigt stumt, utan möjlighet att föra sin egen talan.

Erik hade knappats velat att jag hade gått in med en dammsugare på hans bankkonto, ursäktat mig med att det hela handlar om “landets bästa” och sedan hävda att alla eventuella monetära förluster min dammsugare skapar för honom måste ses i ett större perspektiv. Collateral damage, så att säga. Ändå är det precis detta han menar samiska renskötare måste ställa sig positiva till, och alla som ifrågasätter detta är privilegierade hippies utan förståelse för krigets betydelse för vår hälsa. Men det kanske känns jobbigare att förlora sina tillgångar när den består av sedlar, än av levande djur, vad vet jag?

Att samisk rätt kontinuerligt kränks är knappast någon nyhet, men det vore spännande om Storsverige någon gång kunde se bortom sin egen inskränkthet, och inse att det inte går att argumentera för mänskliga rättigheter på ett internationellt plan när man gång efter annan fortsätter att diskriminera sitt eget urfolk.

Men Ryssland kan ju attackera oss i morgon, så jag ska väl tacka Erik för hans krönika. Vi samiska gnällspikar ska ju bara hålla käften och tacka för att kolonialmakten fortsätter att utöva sin makt över oss.