Indigeneity, Language and Authenticity

Home » 2016 » April

Monthly Archives: April 2016

Advertisements

Sábmie tjállá – Det umesamiska skriftspråket godkänns

Efter mer än tjugo år av diskussioner och motgångar, så fick den umesamiska ortografin i början av april till slut ett officiellt erkännande vid en högtidlig ceremoni på Gammplatsen i Lycksele.

Sábmie tjállá. För ett par veckor sedan hade just de orden fortfarande inte kunnat tryckas utan att mötas av en viss skepsis från omvärlden. Trots att det umesamiska språket för mer än fyrahundra år sedan gav grunden till det allra första samiska skriftspråket så har umesamer fått kämpa både hårt och länge i motvind för att få sitt nutida skriftspråk erkänt.

– Umesamiskan har länge motarbetats, men nu har skriftspråket godkänts. Nu får vi en helt annan diskussion om umesamiskan, och jag ser mycket fram emot den ordbok som nu kan tryckas. Ortografin ger oss möjligheten att dela med oss av vårt språk till andra, och våra barn får nu äntligen möjligheten att få utbildning i sitt arvsspråk och modersmål, säger Ulla Barruk Sunna, ordförande för Álgguogåhtie.

Redan 1985 tillsattes en språkkommitté med representanter från hela det umesamiska området med syfte att verka för skapandet av en modern umesamisk ortografi. Trots detta har det dröjt över 21 år tills umesamiskans skriftspråk slutligen kom att erkännas av en enig arbetsgrupp bestående av den umesamiska språkarbetaren och eldsjälen Henrik Barruk, samt språkprofessorerna Olavi Korhonen, Ole Henrik Magga och Pekka Sammallahti.

Beslutet som är resultatet av en många gånger långdragen kamp mellan olika intressen och föreställningar om de samiska språken, ses som mycket välkommet av det umesamiska samhället, och undertecknandet av slutrapporten i Margaretakyrkan på Gammplatsen åtföljdes av både glada tillrop och glädjetårar från de runt 50 besökarna på plats.

– Detta är ett stort steg för det umesamiska samhället, en ortografi är ett nödvändigt hjälpmedel för att utveckla och stärka ett hotat språk, säger Giellagáldus ordförande Marko Marjomaa.

Det officiella erkännandet av den umesamiska ortografin är inte bara efterlängtad av de samer som under sin uppväxttid förnekades möjligheten att lära sig läsa och skriva på sitt modersmål, även samiska lärare som befann sig på plats vid det historiska ögonblicket uttryckte en glädje över att nu kunna se fram emot nyproducerade, aktuella och framför allt enhetligt skrivna läroböcker på umesamiska.

– Nu kommer det äntligen material! Tidigare har vi fått skriva som det låter, men nu får vi ett gemensamt skriftspråk, och det gör undervisningen mycket bättre, säger Eva Stenberg Arthursson.

Många av de samer som befann sig på plats var märkbart tagna av erkännandet, och flera av dem uttryckte en enorm lättnad över att få delta vid undertecknandet av slutrapporten om den umesamiska ortografin.

– En stor sten har nu fallit från mitt bröst. Jag har varit med ifrån början av detta arbete, och ibland kände man att det aldrig skulle lyckas, men idag så hände det äntligen, säger Lars Stenberg.

En av alla de samer som hade tagit sig till Gammplatsen för att delta vid ceremonin var den umesamiska artisten Katarina Barruk.

– Det är inte så lätt att förklara hur fantastiskt detta känns, men umesamiska är mitt hjärtespråk och modersmål, och jag har sett fram emot denna dag så länge, och så äntligen kom den. Det är stort, säger hon.

Den umesamiska ortografin är det fjärde godkända skriftspråket på svensk sida av Sápmi, och ses som ett viktigt led i revitaliseringen och återtagandet av de samiska språken. Idag finns sju officiella ortografier, och godkännandet av umesamiskan banar väg för andra samiska språk som idag saknar ett erkänt skriftspråk, såsom exempelvis pitesamiska.

Advertisements

Less Talk. More Action.

Decolonisation is not and cannot be allowed to be transformed into a primarily academic discussion, and we need to move away from treating it as such, and instead start to incorporate decolonial ideas, methods and approaches into our daily lives instead. The act of combatting structural racism does not allow for a polite discourse which ultimately stems from and centres the very Ivory Tower as the source of change, when the truth is that universities uphold the very structures that decolonisation is trying to challenge.
 
Our lives outside of the colonial norm is not up for discussion if said discussion is being led by institutions that uphold racist structures, our relationship with the land is felt, rather than found within a university centred discourse, and if decolonisation is constantly allowed to be turned into a field of study, rather than permitted to be manifested through lived actions, in and of themselves both disruptive, chaotic and at the same time cathartic and self-healing, we’re doing the opposite of what the term suggests, and instead allowing ourselves to be colonised by the promise of talk, but ultimately no action.
 
In other words, if decolonisation stops at the study of texts, and never manifests itself as necessary actions – whether small or grander in scope – meant to bring about a positive change that challenges the majority’s history writing and highlights a different way of conceptualising and protecting the world, it is ultimately pointless.