Indigeneity, Language and Authenticity

Home » Uncategorized » Mitt Sápmi kan aldrig bli ditt fria Norrland.

Mitt Sápmi kan aldrig bli ditt fria Norrland.

Ibland tänker jag tillbaka på min första natt i Gállok, de sista skälvande timmarna innan området fylldes av hundratals samiska röster förenade i en, och jag själv stod undrandes inför en av alla de konstverk som fyllde de marker som varit samiska i urminnes tider, men ändå självsäkert utnämnde platsen till en ”No State”.

Jag minns att den ensamma skylten fick det att krypa i mig av obehag. Jag frågade mig själv var jag hade hamnat, och där och då kände jag mig smutsig bredvid ett samiskt kärnområde som någon, i sin iver att kritisera etablissemanget, hade förvandlat till ett Terra Nullius.

Samma term användes av det brittiska imperiet när man påbörjade den brutala ockupationen av Australien. Samma term legitimerade stölden av urfolks marker i Nordamerika såväl som på Nya Zeeland. Mitt i ett blixtrande samiskt kosmos av motstånd mot kolonialism, en koncentrerad ilska gentemot osynliggörandet av samer såväl som andra invånare i Gállok med omnejd, fanns en skylt som omedvetet hyllade kolonialismens grundprincip.

Det land som ingen äger får vem som helst ockupera. Gállok är ingens land. Sápmi är ingens land.

”Vad menar ni med ‘No State’ egentligen?”, frågade jag en av de personer som släpade ut rötter äldre än min åemie aajja, min nu döda morfar, för att bränna dem där på mitten av vägen i en protest mot ingenting, allting, natten, och sina egna demoner.

”Visst vet ni att hela den här kampen handlar om samiska rättigheter, egentligen? Att det här är Sápmi?”

”Vi måste återta den här platsen från kapitalismen”, svarade han.

”Det handlar om att vi som kommit hit förstår naturen och kan ta hand om den”, svarade han.

”Vi vill göra den här platsen till en plats för folk som oss. Vi som fattat felet med kapitalisternas politik”, svarade han.

”No State Gállok är vårt land. Tänk dig ett fritt Norrland. Vårt Norrland”, svarade han.

*

Ett av de enklaste redskapen för att kolonisera en plats är att ge den ett nytt namn. Kolonialism är i sig en akt av förstörelse, mental såväl som fysisk. Den förstörelsen kan ske på många plan, och det språkliga planet är ett av de starkaste. Om en plats förlorar sina samiska namn, har den då någonsin varit samisk, egentligen?

Genom att tysta de röster som vårdat ett land i årtusenden, genom att kväva dessa röster med ett täcke av nya namn tar man ifrån ett folks rätt att definiera sig själva och sina marker.

Att benämna Gállok för en ”No State” är att våldföra sig på den samiskhet som genomsyrar området. Att tala om norrländsk självständighet i ett område som aldrig varit Norrland, annat än på papper – alltid Sápmi – är att fortsätta koloniseringen av dessa marker, inte att frigöra dem.

Vi behöver bundsförvanter. Vi behöver de som står med oss på barrikaderna, men de behöver också, samtidigt, förstå sina egna roller som delar av ett kolonialt system. Dekolonisering är en våldsam, inre och yttre process, och den förenklas inte av att koloniala strukturer omedvetet eller medvetet reproduceras i kampen för ett samhälle där klasser inte längre definierar oss.

*

De senaste dagarnas diskussioner om ett fritt Norrland stammar återigen i förlängningen från markerna kring Gállok. Efter att Vattenfall – i sig ett kolonialt företag som oavsett fiskal placering kommer att fortsätta att utnyttja samiska marker – meddelat att man tänkt flytta 40 jobb från Jokkmokk, har människor från hela området börjat protestera mot vad man ser som en utarmning och ett ensidigt utnyttjande av vad som plötsligt blivit norrländska, snarare än samiska naturresurser.

Grundtanken i sig är bra; vi behöver som samhälle ifrågasätta det kapitalistiska samhälle som utarmar vår glesbygd, men diskussionen som förs saknar perspektiv, och i den ilska som nu gror döljs och tystas effektivt samiska röster. Problemet är att den svenska klasskampen i vår del av landet idag alltför sällan förs på en intersektionell nivå, och därför glöms vi samer bort även i denna debatt. Det är enklare att dela upp grupper i svart och vitt; förtryckare och förtryckt, utan att i den dikotomin ge en röst åt det faktum att det land som självutnämnda norrlänningar idag kämpar för i grund och botten aldrig varit svenskt, utan alltid varit samiskt.

I den verkligheten är Norrland lika mycket kolonisatör som Sverige, om än en misslyckad sådan.

Det stör mig att den diskussion som idag återigen blossat upp kring statsmaktens behandling av den norra delen av Sverige medvetet ignorerar det faktum att Norrland i sig är en kolonial konstruktion, som skapades specifikt för att ta över samiska marker och utnyttja samiska naturresurser.

Norrland är inte en koloniserad nation; Norrland är resultatet av och målet med en kolonial politik och det vi ser idag på kommunalpolitisk nivå är inte ett förtryck, men ett bevis på hur en del av kolonialmakten tjänat på Norrland, medan den del av kolonialmakten som valt att stanna i Norrland, tillsammans med oss samer, förlorat på denna konstruktion. Att formulera ett självständighetsargument utifrån Norrland som koncept är därför i sig ett kolonialt övergrepp då det totalt ignorerar Sápmi, både historiskt och idag, men istället för att behandla ovanstående faktum pågår just nu istället en kolonialt motiverad indigenisering av Norrland.

Det imaginära koloniserade Norrland sväljer tyst Sápmi. På debattsidorna. På TV.

Om Norrland kan etablera sig som radikalt annorlunda från Sverige som helhet, behöver man inte längre erkänna samer som områdets ursprungliga invånare. Genom att blunda för den samiska närvaron i detta område är det enkelt att skapa en ny identitet som ”norrlänningar”, ett från början ursprungligt och förtryckt folk, utan att samtidigt behöva erkänna faktiska samiska markrättigheter, och det historiska och ännu pågående förtryck av samer som hela Norrland som koncept i sig förkroppsligar.

Givetvis går det att argumentera för att ett framtida självständigt Norrland skulle föra en humanare politik gentemot samer, men sanningen är att Sápmi fortfarande skulle vara koloniserat, och baserat på hur dagens nordsvenska ledning behandlar samiska frågor på en kommunal och regional nivå är det föga troligt att ”Norrland” som självständig stat skulle vara bättre för oss samer.

*

Sanningen är den att en diskussion om ett självständigt Norrland i realiteten måste ignorera samiska rättigheter för att kunna existera, och samtidigt etablera en ny identitet för invånarna i detta område som enbart bygger på bostadsort och en föreställd gemensam klassidentitet, snarare än kultur, då Norrland i sig inte utgör en skillnad mot Sverige som helhet.

Sett med samiska glasögon så skiljer sig en mer lokalt koncentrerad kolonisationsmakt inte i grunden från en perifer kolonialmakt, så som den vi är underställda idag.

Istället för att handla om att gottgöra historiska oförrätter verkar dagens norrländska självständighetsdebatt handla om att ersätta samer med ”norrlänningar”, för att på så sätt kunna argumentera för att dagens nordsvenska kommuner är koloniserade av regeringen i södra Sverige. Därigenom får “Norrland” stå för någonting förenande, ursprungligt, men så länge som vi samer finns så kan den ursprungligheten inte autentiseras. Sápmi är problemet som måste raderas för att ”Norrland” skall kunna existera.

Med andra ord, för att Norrland skall bli fritt, måste även vi samer försvinna, och det kommer aldrig att ske.

Mijjieh libie ennje daesnie.

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: