Indigeneity, Language and Authenticity

Home » Uncategorized » Samiskhet, autenticitet och kolten som markör, men för vem?

Samiskhet, autenticitet och kolten som markör, men för vem?

Vår samiska identitet, och i förlängningen etnicitet, skapas i ett kollektivt forum, och det är någonting vi aldrig får glömma. Den är alltså inte en ensidigt individuell produkt. Det finns tusentals sätt att vara same på, men oavsett hur jag manifesterar min samiskhet i det offentliga, så är den beroende av att andra samer också känner igen det jag gör som samiskt. Med andra ord, min samiskhet är inte enbart min – oavsett hur mycket enklare det nu hade varit – den är en del av någonting större, som vi förvaltar tillsammans med alla andra samer. Som urfolk har vi dessutom rätten att själva definiera vem eller vad som är samiskt, och därför måste vi acceptera att det inte alltid är så enkelt som att ta på sig kolt för att ses som en medlem av vårt samhälle. Det krävs arbete, engagemang och lyhördhet för att “landa” i Saepmie.

Det är värt att minnas detta när vi diskuterar samiskhet, och behandlar frågor om vem som har rätt att bära kolt eller ej, för så länge som vi behandlar detta som någonting som enbart berör människor på individ-nivå, så kan vi inte på allvar komma vidare. När vi bär kolt, bär vi samtidigt våra förfäder och deras värderingar, traditioner och sociala koder med oss, och därför har vi ett kollektivt ansvar att lyssna på våra äldre och de som har mer kunskap än oss och samtidigt respektera att det finns outtalade regler som förts vidare i generationer när det kommer till hur vi bär våra kläder. För den som kommer från en familj där traditionsöverföringen varit sovande, eller bruten, är det kanske ännu viktigare att acceptera att det tar tid, och att de råd – oavsett hur taffligt formulerade de nu kan vara – som man får i majoriteten av fallen är baserade på en vilja att hjälpa någon att känna sig välkommen och delaktig i Saepmie. Vi måste vara ödmjuka för att det finns starka åsikter kring hur vi bär våra kläder, då detta i sig är en tydlig reaktion på den kolonisering som pågått och ännu pågår av våra marker: det blir långt mycket viktigare att fokusera på vad som är “rätt” och “fel”, om man tvingats göra val om att antingen dölja hela sin identitet, eller, lika illa, välja att visa upp den, och därför utsättas för i många fall mer tydlig diskriminering. Det handlar inte om att vara elak, eller att censurera en konstnärlig frihet, men om att hjälpa folk att hitta sin egen plats i vårt samhälle.

Vi måste även påminna oss själva om att vår samiskhet inte först och främst är en produkt av blod – när vi stirrar oss blinda på gamla släktträd och börjar diskutera procent som argument för eller emot kolt så fortsätter vi det rasbiologiska övergrepp på oss som folk som staterna initierade – men att den främst grundar sig på ett aktivt deltagande i det samiska samhället, där ens samiskhet ständigt skapas och omskapas i samspelet med andra samer som ser en som en del av ett större Sápmi. En same, med samiska föräldrar, som inte ser sig som same, är inte heller same oavsett om procentandelen i hens blod är 100% samiskt. Därför blir det i slutändan varken särskilt givande eller intressant att endast diskutera blod, då identiteten är någonting mer än en förfaders eller förmoders namn i en folkbokföring. Samiskheten är kanske därför istället bättre uttryckt som en individs känsla av delaktighet i det samiska samhället, som också skall bekräftas och accepteras av samma samhälle, genom släktsband och liknande. Just på grund av detta faktum – att samiskheten är en produkt av delaktighet och deltagande i Saepmie – så blir givetvis barn som adopteras av samer också samer, och det i sig är inte kontroversiellt – så har det alltid varit. De som lever med oss, på våra premisser, i vårt samhälle är en del av det.

Väljer man däremot att se på samiskhet som någonting som måste komodifieras i dräktform för att bli verkligt för en själv på individnivå så kan det vara bra att tänka länge över varför det samiska överhuvudtaget är viktigt för en som person.

Det är många frågor som man skulle kunna ställa sig själv när man tänker på kolt och identitet. Vill jag bära kolt för att jag är same, och villig att på alla sätt som går bidra till att vårt samhälle mår bra, genom att offentligt bära min identitet synlig för andra, oavsett om det betyder att jag möter motstånd och fördomar från majoriteten, eller vill jag helt enkelt bara bära kolt för att den är fin? Är jag beredd på att representera mitt folk när jag bär kolt? Är jag beredd på att argumentera emot fördomar och stå upp för andra i kolt, även när jag själv inte bär kolt och utseendemässigt skulle kunna smälta in i majoriteten? Är jag beredd att acceptera att det finns normer för vad man kan förändra i vårt dräktskick, och vad man inte kan ändra, och medveten om att dessa regler kan variera stort från plats till plats, och från familj till familj, eller tycker jag att det viktigaste när jag sätter mig ner och syr min kolt att den känns bekväm för mig, och enkel, fin och kul att bära för mig som individ, även om en del andra samer inte skulle känna igen delar av den?

Oavsett vad svaren blir så kvarstår faktumet – vår samiskhet är en kollektiv, snarare än individuell egendom som vi tillsammans förvaltar och för vidare till kommande generationer.

Advertisements

1 Comment

  1. […] Källa: Samiskhet, autenticitet och kolten som markör, men för vem? […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: