Indigeneity, Language and Authenticity

Home » Uncategorized » Föraktet mot flerspråkigheten

Föraktet mot flerspråkigheten

Jag är uppvuxen med fyra språk. Jag använder ytterligare tre språk mer eller mindre dagligen, och har tack vare en sund uppfostran där mina språk setts på som resurser, snarare än som hinder, sett dörrar öppnas till internationella karriärer och upplevelser runt om i världen. Aldrig någonsin har jag sett på min flerspråkighet som ett hinder, men ändå möts jag dagligen av en politisk, kulturell och strukturell oförståelse gentemot flerspråkiga miljöer och individer.
Kanske är det därför som jag inte förvånas över att de moderata politikerna Wutzler, Brunsberg och Wengholm verkar ha plockat upp Ny Demokratis partiprogram från 1992, där man hävdade att ”att hemspråksundervisning motverkar inlärning”, då som nu utan faktiska, vetenskapliga belägg, för att i slutklämmen på sitt debattinlägg i Aftonbladet kräva att ”svenska som andraspråk avskaffas för att garantera att alla barn får tillräckliga kunskaper i svenska språket.”
 
Ändå känner jag mig tvungen att som förstelärare i ett modersmål – sydsamiska – bemöta den vetenskapsfrånvända och överlag sensationalistiskt skrivna debattartikeln som de tre moderaterna har kokat ihop.
 
Skribenterna menar bland annat att dagens undervisning leder till halvspråkiga elever. Det låter givetvis allvarligt och som en term tagen ur luften känns den både olycksbådande och alarmerande, men textförfattarna glömmer samtidigt att nämna att denna term skapades av Nils Erik Hansegård, som innehade den första professuren i samiska vid Umeå Universitet, och då specifikt för att beskriva samiska barn som på grund av statligt pålagda språkförbud berövats sina modersmål i ett undermåligt svenskt skolsystem.
 
Halvspråkighet uppstår alltså när ett flerspråkigt barn berövas möjligheter att utveckla sina kunskaper i modersmålet, snarare än tvärtom, som debattartikeln hävdar.
 
Samtidigt tror jag inte att det är någon som menar att flerspråkiga elever inte mår bra av en god utbildning i svenska, men att attackera kursplanen i svenska som andraspråk är knappast rätt väg att gå. Speciellt som det redan 2014 slogs fast i en avhandling från Karlstads Universitet (Skillnaden mellan kursplanen i svenska och svenska som andraspråk) att den faktiska skillnaden mellan de två kursplanerna var obefintlig, men att den ena kursplanen – den i svenska som andraspråk – i högre grad betonade vikten av att arbeta språkutvecklande i klassrummet, något som ett stort antal forskare menar gynnar inte bara flerspråkiga elever, men även enspråkiga elever.
 
Med tanke på hur dagens samhälle ser ut är det både oförsvarbart och illa genomtänkt att kräva att barns rätt till sina språk rationaliseras bort, enbart för att man ser på denna undervisning som resurskrävande. Istället måste vi börja ställa oss frågan varför vi i Sverige i sämre grad än exempelvis Storbritannien eller Kanada har lyckats med att skapa elever som behärskar båda sina språk lika väl. I rapporten ”Positively Plurilingual” från CILT konstaterade man bland annat att de elever från portugisiska familjer i London som erbjudits hemspråksundervisning i skolan hade fem gånger så hög chans att nå de högsta betygen på sina GCSE-prov än de elever som enbart hade läst engelska i skolan!
 
Kan det alltså hellre vara så att det är olika rasistiska basstrukturer i vårt samhälle som håller ner våra flerspråkiga elever, och som hindrar dem från att utvecklas i skolan, än deras rätt att tillägna sig kunskaper i sitt modersmål, och att få arbeta med det svenska språket medelst språkutvecklande arbetssätt? Sanningen är ju den att vi helt enkelt inte skapar elever som är bättre på svenska genom att frånta dem deras modersmål.
 
Att språkmångfald är normen, snarare än undantaget inte bara i Europa utan i hela världen, är ett enkelt och snabbt verifierbart påstående. Att EU dessutom har skrivit in respekten för språklig mångfald som ett av sina kärnvärden, samtidigt som man aktivt arbetar för att alla medborgare i unionen skall bli trespråkiga gör att de moderata politikernas förslag upplevs som mycket skrämmande då man tvärtemot all modern forskning vill beröva flerspråkiga barn en av deras mänskliga rättigheter. Samtidigt är det dock ett tydligt tecken på att högerextrema tankar och åsikter sakta men säkert blivit mer och mer välkomna i det offentliga rummet i Sverige.
 
Det, snarare än modersmålsundervisningen eller en språkutvecklande kursplan i svenska för flerspråkiga elever, är någonting att kritisera på riktigt.
 
Johan Sandberg McGuinne
Förstelärare i samiska och engelska
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: